Imagine a seed, if you will. Dry, tiny, revealing nothing of what lies within. One day it is let go, down to the moist sun-warmed soil. Soon something begins to stir under the brittle surface, as if slowly starting to breathe. After a moment a slit appears in its closed eyelids, it peeks at the sun, and open its eyes. Once again it is time to become a flower.
Man kan tänka sig ett frö. Det är torrt och litet och utanpå syns ingenting av vad det bär inom sig. En dag släpps fröet ner på fuktig, solvarm jord. Snart händer något under den spröda ytan, nästan som om det långsamt börjar andas. Ögonlocken är fortfarande stängda men efter en stund öppnas en springa, fröet kisar lite mot ljuset och snart öppnas andra ögat också. Det är dags att bli blomma igen.