There is movement in the garden, though everything is completely still. So eager am I to see that I keep my eyes open as long as I can without blinking, which is pointless since I know nothing will change. Not until I close my eyes, and then anything can happen all at once. So I turn around. Let my feet walk the floors of my home while my hands are in India, caressing indigo and ikat. At this moment nothing is just one. Everything appears to be double: The inside of the vests could as well be the outside, having pockets on both sides. The white chemise both conceals and reveals. The pastel colours so light they possibly aren´t even colours. And the angel who flies free though pinned within double cross stiches.
Det rör sig i trädgården, fast allt är stilla. Jag vill så gärna se och tittar så länge jag kan utan att blinka, vilket är lönlöst eftersom jag vet att inget kommer att se annorlunda ut. Inte förrän jag sluter ögonen, och då kan allt hända på en gång. Så jag vänder mig om. Låter fötterna gå mellan rummen här hemma medan händerna är i Indien, nyfiket strykande över indigo och ikat. Just nu är inget bara en sak. Allt är dubbelt: Västarnas insida kan lika gärna vara utsida med fickor från båda håll. Det vita linnet både döljer och visar. Pastellerna så ljusa att de kanske inte ens är färger. Och ängeln som flyger precis som den vill, hur fäst den än är med korsstygn och allt.