Grandma was afraid of everything. Nothing scared grandpa.
I knew no other beekeepers. Nor anyone who grew white-heart cherries instead of the usual red ones, or who dared to uproot a young elm tree in Västergötland and move it 400 kilometres north to Dalarna. Thoughts of success or failure never influenced grandpa.
That was his testament, handed down to anyone who wanted it. And I did.
If only I dare to turn my head in different directions there will always be new sights to see – even as my feet remain in the same spot.
Mormor var rädd för allt, morfar inte för något.
Jag kände ingen annan biodlare. Ingen som hade gula bigarråer istället för de vanliga röda, ingen som gav sig på att flytta en alm från Västergötland till Dalarna. Varken seger eller förlust tog morfar ut i förskott.
Det testamenterade han till alla som ville ha och det ville jag.
Om jag bara vågar vrida huvudet åt olika håll finns alltid nytt att se, även när fötterna står kvar och kvar på samma plats.